Nisse Lilltroll

Har varit ute och gett flasklammen sin mjölk och satt det nyfödda lammet att dia. Jag måste säga att jag börjar bli trött på att gå ut till fåren 5-6 gånger om dagen. Visst är det kul när allt går bra men när det inte gör det (tackan vill inte ha lammet, lammet vill inte dia etc) blir man bara så trött. Nej, jag blir arg, och jag är ju den som aldrig blir arg. Nej, man kanske skulle byta ut arg mot frustrerad. Ja det passar bättre. Klockan är 01.00 och det inte har hänt något på hela dagen, förrän nu. En ganska jobbig lamning, ungtackan vet inte riktigt vad som händer så när man väl får ut lammet så springer hon därifrån glad över att det äntligen är över. Då måste man fånga in tackan, torka lammet, sätta lammet att dia på en stressad tacka som inte vill att någon håller på med hennes ljuver, lugna ner tackan. Samtidigt som man bara vill ge upp och gå och lägga sig. Det suger.
Men när man sen dagen efter går upp på morgonen, tar en kopp kaffe, går ut i ladugården och märker att tackan börjar vänja sig vid lammet och låter det dia lite (med min hjälp). Då blir det roligare igen. Man blir stolt över att man inte gav upp utan att man stannade och hjälpte. Sen skämms man över allt man kallat tackan.
Men det går över fort, hon är ju ett får för fan!