Nisse Lilltroll

Det är väl högtid för ett nytt inlägg antar jag...
I bakgrunden hör jag "you can go your own way" med Fleetwood Mac som min käre bror har spelat nonstop i säkert 2 veckor om inte mer. Ärligt talat har jag tapat räkningen. Det är en GRYMT bra låt! Men två veckor i sträck!!?
börjar tröttna lite....

I alla fall. I går spelade jag med Joe Egan & Silent Spring på en lite pub/café i Göteborg (jag hoppade in för min syster som annars shreddar på basen i Silent Spring). Det är ett jätte mysigt ställe som heter Café KoM, det kanske får plats 50 pers där inne och då menar jag om man packar folk som sardiner, det kändes som att det var 60 pers där. Men det bästa var att äntligen få spela med ett band och spela inför folk! Jag började tröttna på att sitta hemma framför datorn med hörlurarna på och basen i händerna och låtsas att jag spelar med Nils Landgren eller James Brown.
Men då efter veckor utan baslektion och utan "något nytt" kommer dagen då det åter är dags att träffa Anders "Bas-Anders" Granström igen. Han slänger på en skiva men en låt som gav mig gåshud på arslet! Jävlar!! Svängigare får man fan leta efter! Och, Ja. Du läste rätt. Svängigare! inte fetare, inte coolare, inget annat ord beskriver det bättre! möjligtvis kan man säga att låten har ett sjukt groove, men är inte det samma sak som sväng fast på engelska..? I alla fall... Anders la låten i "Powergospel-facket". Och jävlar vilken powergopellåt det är! I Love to praise him med Donnie McClurking.
Och från den här låten ska jag planka basen... Om jag så måste gå upp 300kg, förvandla mig till afroamerikan och bli fanatiskt kristen så är det väl det jag måste göra och det skulle lätt vara värt det!

DAMN!!! (lyssna på basen och trummorna) föreställer er en arena med max 2 vita personer på plats, en massiv kör där nästan alla har en egen mick, ett kompband bestående av en trummis på 400kg, en basist på 400kg, en organist på 200kg, en blåssektion med en total massa på 2400kg.
DAMN!!!!
 


damn...